Villaavslutning och raketfunderingar

I lördags så var det alla österbottningars favorit, villaavslutning. Eller veneziand om du är en sån som kallar det så, eller någon kanske firade med en kräftskiva?

För mig blev det i år det traditionsenliga firandet med familj och släkt vid villan. Trots att jag hade mensvärk, skickad direkt från hetaste stället i helvetet, och stormen Rauli, blev det en mysig kväll. Men hej, då det blåser finns det inga myggor! Så det var en het bonus. Mamma, jag, och yngsta lillebrodern tog och till och med ut i skogen på en snabb kantarelljakt, utan vidare framgång. Alla kantareller tycktes vara försvunna, eller så hade de aldrig funnits, men andra fina (men inte så ätbara) svampar hittade jag.
Den silvergrå verkligen sken som solen där i skogen. Skulle gärna ha den som highlighter, den röda skulle jag också gärna ha i sminkväg, men mer som läppstift. Kanske man skulle starta en buisness? Priserna skulle vara dödliga...(eheheheheheheheheheh)

Stormen blåste också bort de gråa molnen som hade hängt tungt över oss tidigare på dan lagom till solnedgången, en riktigt hygglig storm om jag får säga det själv.
Lillebrodern som tidigare har varit för liten för att förstå sig på dethär med smällar och pangpang, kunde nu knappt bärga sig tills det blev tillräckligt mörkt för att skjuta raketer. Rauli ville här också ha uppmärksamhet, och gjorde det väldigt omständigt att tända raketerna. Men skam den som ger sig, nog fick vi alla raketer uppskjutna i år också! Raketfoto är inte riktigt min foaje, men vissa bilder blev faktiskt helt roliga att se på.
Andra blev...inte fullt så smickrande...
Som ni kan se...

Men på tal om rakteter, jag är inte ett så stort raketfan?
Jag blir alltid lite nervös då det är raketdags. Mest för att jag tänker på djuren som måste bli skiträdda, och på alla som spränger av sig ögonen. Och så är jag en liten räddhare med skadade öron som hoppar till av bara farten av höga ljud. I skärgården på nån avlägsen villa går det ju helt bra att skjuta raketer, där finns det inte jäättemånga katter och hundar. Men jag tänker på Larsmo, typ Furuholmen. (#tänkpålarsmo) Där måste ju alla intet ont anande katter tappa svansen av rädsla med mindre. Som tur är det bara rakettider två gånger i året. Mjaja, antagligen är det jag som funderar för mycket, men ändå! Hur tänker ni gällande det här?

Kommentera här: