Mina favorit poddar.

Tänkte idag lägga upp ett inägg om mina favvo poddar. I ingen specifik ordning, här kommer de!

1. Den fantastiska resan/Sanningens mammor
Dessa poddar är väldigt samanflätade så därför får de sitta på samma plats. Den första podden jag blev riktigt involverad i så är Den fantastiska resan med Noel Flike och Zara Larsson. Det är en typ av vardagspodd, en konversationspodd. Perfakt att lyssna på när man behöver vakna upp på morgonen eller när man diskar typ. Men den tog slut för några veckor sedan, och Noel byttes ut mot Olivia Gateau och namnet byttes ut mot Sanningens Mammor. Jag tycker att det är lika kul att lyssna på Zara och Olivia som det är att lyssna på Zara och Noel, så det är ju bra!
 
2. Generation Why
Generation Why är en amerikansk podcast som talar om det mesta från true crime till konspirationsteorier till det paranormala. Allt jag tycker om då. Ni kommer kanske att märka att jag älskar allt som är lite mörkt och farligt under listans gång. Men jag gillar just den här podden för att värdarna alltid gör ett så bra jobb mer research på samma gång som de kommer med egna teorier och tankar. 
 
3. Ted och Kaj 
Den bästa finlandssvenska podden. Också enda finlandssvenska podden jag lyssnat på så är kanske lite partisk. Men ni vet, kul samtalsämnen, kul gossar, what's not to love?

4. Creepypodden
Creepypodden med Jack Werner är min absolut favorita skräckpodd. Amerikanska skräckpodcasts är ofta väldigt... extra. Så den här svenska versionen är riktigt skön att lyssna på. Inga pangiga ljudeffekter, inget som inte behöver vara där. Bara cheesiga skräckhistorier.

5. P3 Dokumentär
Helt klart podden som har lärt mig mest om världen. Jag lever för allmänbildning så denna podd är som stöpt för mig. Roligt att lära sig om saker som inte tas upp i historieundervisningen. Här är researchen såå bra gjord, och uppsättningen och klippningen av programet är minst lika bra. Som smör i öronen.
 
6. The Nosleep Podcast
Nosleep podden kom in i mitt liv påriktigt efter att Creepypodden hade sin säsongsavslutning och jag hade inget mildly scary att lyssna på. Det här är den minst extra horrorpodden jag hittade, det kanske är för att den är kanadensisk och inte amerikansk lol. Men samma system som Creepypodden, ett team av voiceactors spelar upp olika skräckhistorier. Man skulle kunna tro att jag lever på 50-talet då min underhållningskälla är radioskräck.
 
Jag hör på ganska många podcasts, men det här är de jag hör mest på. Hela tiden söker jag efter nya poddisar att lyssna på, så tipsa gärna om ni vet om någon ni tror jag skulle gilla! ;)

Jeppis, Pleppo, och julkatt.

I fredags så for jag, Moa, och Stella iväg till Vasa för att se Pleppo 2. Jag var så taggad på att se hur allt började se ut i slutändan och jag blev verkligen inte besviken! Rekommenderar varmt åt alla att gå och se. 
Då jag gick mot busstation så var himlen alldeles rosa och jag försökte fånga det på bild, men ni vet hur kameran inte tycker om att fånga sanningen ibland.
 
Efter att showen var slut så for vi hem till Vörå för att äta yoghurt och sova i mitt superkalla rum. Så kan man också spendera sin fredagkväll. På lördagen så sprang jag efter min katt Poppy hela dagen för att försöka få hennes kärlek. Men ni vet hur katter är.
Kan man starta en mammablogg för sin katt förrästen? För jag skulle dö av lycka om jag fick mammablogga om mina katter. 
 
Sen så hoppade vi på bussen hem till Jeppis och jag lyckades som den underbart lyckade individen jag är lämna min telefon hemma. Japp... jag glömde min telefon i en annan kommun. Så väl hemma i lägis så kollade jag några avsnitt Skam och var besviken på mig själv. Ni vet då man ger upp allt hopp om sig själv och bara vill gå i ide? För så kände jag en stund igår. 

Men det bästa med helgen är nog att jag fick träffa Elin igen!! Hemma från Stockholm och allt. Jag har saknat alla mina vänner som har varit borta så länge nu och jag är så jäävla glaad att de kommer hem för en stund. Jag tror inte att ni förstår. 

Hur jag känner inför jourreformen.

Nu har jag kännt mig uppgiven i två dagar och jag har bestämt mig för att skriva ner mina känslor för regeringen i en liten, liten, haiku. Jag kallar den "Jag kan inte alla organ på finska", nu kör vi:

Röv, röv, röv, röv, röv
Satans, satans, röv satan
Röv, röv, fan, fan, röv

Så... nu när det där är ute så kan jag fortsätta att tala om saken lite mer civiliserat. Jag är inte en person som inte blir förkyld eller febrig jätteofta, men då jag väl blir sjuk är det ofta sjukdomen och dess mamma som kommer på besök. Då jag bodde full time i Vörå så känndes det tryggt och bra att veta att närmaste fulljour bara fanns 40 minuter bort om man skulle bli riktigt dålig. 
 
Så har vi också språkproblemet. Finska är...inte mitt bästa språk. Varje gång jag ska yttra något ord på språket blir det till att jag hakar upp mig, skrattar nervöst, svetten sprutar ur alla porer, och ibland kommer inget ens ut fast hur jag än försöker. Senast jag utnyttjade fulljouren vid vårt fina sjukhus så fick jag först träffa en sjuksköterska, vars första språk klart inte var svenska, men hon försökte och kunde så pass mycket att vi båda förstod varandra bra. Hon sa något ord på finska, jag svarade på svenska, ni vet #justösterbottenthings. Sedan fick jag träffa en läkare som inte kunde någon svenska alls. Så jag försökte på finska, men läkaren förstod snabbt att vi skulle sitta där i ett år om jag skulle stamma fram varje ord och peka febrilt för att hen skulle förstå. Så läkaren började prata en knakig engelska. Engelskan var så knakig att hen använde fel ord för fel organ och jag var tämligen förvirrad. 

Jag gick därifrån utan några riktiga insturktioner om vad jag skulle göra annat än att komma in igen om det blev värre. Som tur så redde saken upp sig, men vad skulle ha hänt om läget faktiskt skulle varit kritiskt och förståelsen mellan parterna skulle varit så liten att det hela skulle gått snett? Om det redan finns språkproblem vid VCS och Malmska här i Jeppis, hur ska det då gå i Seinäjoki?

Jag förstår att jag bor i ett tvåspråkigt land och att jag är minoritet och att jag borde lära mig ordentlig finska. Men nu är det så att jag gör mitt bästa och jag kan inte bättre finska än vad jag kan. Som tur har jag än tid att lära mig. Men vad händer då de äldre som varken kan finska eller engelska ska börja förklara sina problem för en läkare som inte förstår? Vad händer då de som har inlärningssvårigheter och inte kan lära sig finska ska gå till doktorn?
 
För att gå tillbaka till början av inlägget: Kära regering, var vänlig och sug alls vår kollektiva finlandssvenska röve. Hoppas ni alla sover riktigt dåligt inatt.