Den hårda, kalla, avskalade sanningen.

Livet är inte alltid glamour, rosguld och pärlor. Ibland är det hårt och kallt. Ganska ofta egentligen. Och ibland försöker vi dölja detta med att sätta på en fasad för att dölja våra brister och att livet inte är en dans på rosor. Men fasader håller inte för alltid. Sakta, eller ganska fort, rivs de ner av våra klor. Den pärlemorsblanka fasaden håller inte hur mycket som helst, och man tror att en borde inse detta. Man borde inse att om man inte väntar på att nagellacket ska torka kommer det gå sönder och bli håligt.
Här är den, sanningen. Jag kan verkligen inte låta lackade naglar vara ifred. Hur fint och fräscht det än ser ut. Bilderna är tagna med typ en timmes mellanrum. Inte ens en halv dag får nagelfasaden sitta på. Inte en halv dag får jag känna mig som en fräsch superbloggare som har ordning på sitt liv. Dagens rant.

Idag har jag skrivit prov i modersmål och engelska. Båda gick förvånansvärt bra! Kunde verkligen mer än vad jag trodde. Trots att jag inte hade fina naglar.

Kommentera här: