Den veganska resan

För det första, TACK till alla som tittade in på bloggen igår och tog er tid att läsa mitt långa, långa inlägg!
 
Idag tänkte jag prata om något helt annat, vegandagen till ära, nämnligen min resa till veganism. 

Jag har varit köttfri sedan maj 2015 och vegan sedan slutet av mars 2016. Ingen veteran och jag lär mig fortfarande varje dag. Fortfarande kan jag göra misstag när det gäller vegansk kosmetika och klädprodukter. Jag är inte "perfekt", jag tror inte det finns en perfek vegan (trots att många tycks tro att de är det). Till exempel så använder jag begagnat läder och ull, för hellre köper jag ett par skor second hand än att köpa ett par nya helt veganska, för att minska på konsumtionen. Jag äger kosmetikaprodukter som är testade på djur och kläder i ullmix. Men jag är påväg, och strävar efter att bättra mig hela tiden.

Och så en till disclaimer, jag menar inte att göra någon upprörd med min text. Ni får äta och konsumera precis som ni vill, men det här är en av de sakerna jag brinner för och intresserar mig av. Med det sagt så hoppas jag ni än en gång tar er tid att läsa mina inlägg.
 
Jag har aldrig tyckt om kött. Har alltid ätit väldigt små mängder. Ända sedan lågstadiet har jag strävat efter att bli så djurvänlig som möjligt. Miljön har också nästan alltid varit något jag brytt mig om. Men det tog ända tills nian i högstadiet innan jag helt slutade äta kött. 

Det var inte svårt att sluta äta köttet. Laxen och kycklingbröst var väl det jag sörjde mest. Vegemat har alltid varit i topplistan av mina favvorätter, och att få äta vegebiffar flera dagar i veckan är ju helt enkelt #life

Då jag bytte diet så var det många som småretades och gav små pikar, men inget jag tog åt mig av, mest irriterad på folks saknade förståelse. Det var ju inte som att jag förväntade mig något annat, jag gick i högstadiet i Vörå. En grej som var lite krånglig var det att jag inte fick vegetarisk mat i skolan, så jag fick ta med egen, eller leva på potatis tills jag kom hem och åt ett helt tofupaket.

Sommarlovet till andra stadiet var väl då jag verkligen vaknade till. Redan på sjuan hade jag börjat kolla på veganska youtubers och dokumentärfilmer om matens miljöpåverkan, men det var nu jag började engagera mig ordentligt. Jag är dock glad att jag inte gjorde förändringen mellan vegetarian och vegan för snabbt. På det viset hann jag utbilda mig om hur mycket, och vad man ska äta för att få i sig allt man behöver. Spoiler alert: det är inte svårt alls att få i sig protein som vegan. Faktum är att jag äter tredubbelt mer protein nu än vad jag gjorde då jag åt kött. För att inte tala om fibrer, don't get me started on fibers. #Tarmlycka #TMI? 

Nåja iallafall, jag minns min första riktiga vegan awakening. Jag hade gjort våfflor åt mig och då jag stoppade den första i munnen smakade det så...slemmigt. Jag hade gjort veganska våfflor tidigare den månaden, och de var mycket lättare, godare, och främst mindre äggiga. Insikten om att man inte behöver ägg och mjölk för att göra god mat kändes bra i hjärtat och magen.  
 
Jag var on/off vegan ända tills slutet av mars. Då jag bestämde mig för att det var dags. Jag visste tillräckligt och brydde mig tillräckligt för att veta att jag inte skulle gå tillbaks. När jag bestämmer mig för något gör jag det. Och det kändes så bra. Jag har aldrig varit lyckligare med hur jag äter än nu. En healthfood crazed vegan skulle antagligen fnysa åt maten jag äter, eftersom min mat är den veganska motsvarigheten till "pärona å tsyti". Simple, delicious, aand nutritious. 
 
Det värsta med att vara vegan är nog att jag inte vet alla bakningstricks än. Det krävs en heel deel experiment i köket för att förstå kemin bakom allting. Vänta bara, snart är jag Mary Berry of vegan baking. Och det självklara...Snickers är inte veganska. Det sliter mig i bitar ibland. Men jag väntar på den dagen också. #SponsorMeSnickers
 
 
Den största orsaken till varför jag är vegan är nog miljöpåverkan, tätt följd av min kärlek till djur. Jag är inte redo för att dö i en global översvämmning än, och inte heller att mina barn eller barnbarn ska göra det. Och självfallet älskar jag inte alla typiska köttdjur, men bryr mig tillräckligt för att inte vilja döda dem. Om jag personligen inte skulle kunna döda ett djur vill jag inte heller betala för att någon annan ska göra det åt mig. Så ser jag det. Sen så finns det massa hemskt inte bara i köttindustrin, utan också mjölk- och äggbranchen. Tänkter inte börja predika för mycket om det nu, det finns bättre källor än jag där ute. 

Världens minst sägande veganinlägg på vegandagen. Men ni vet, det är så jag gör det. Om ni har frågor, fråga mer än gärna! Svarar mer än gärna! Fritt fram liksom! Betalar 5 euro till alla som frågar! Kanske inte har inte fått studiestödet än! Men ni kan låtsas! Tack och hej! 
 Inte världens sexigaste instagrambild. Men man tager vad man hafver. 

Kommentarer:

1 Emilia:

Kanske du kan prova laga dessa? (om du inte provat redan) :) http://www.tasteline.com/recept/snickersrutor/

Svar: Ååååh, ska DEFINITIVT pröva!
Amanda Sandvik

2 Anonym:

Är det svårt att få pengarna att räcka till en vegansk diet? Har funderat på det själv men har en tajt budjet! :(

Kommentera här: