Om att hata flickor

Det finns en del av mitt liv som gör mig ledsen, och som jag ångrar. Tiden då jag hatade andra flickor.

Jag minns att när jag var kring 9-13 år så hatade jag andra flickor. Med en brinnande passion. Jag var fylld till gränsen med avundsjuka för dem som var smalare, snyggare, smartare, och överlag bättre än mig. Tyvärr är det inte bara jag som var en hemsk människa, utan det nästan förväntas att flickor ska ogilla varandra. 

Mitt eget kvinnohat var till största delen influerat utifrån. Jag hade kompisar som var ännu mer avundsjuka än vad jag var, och som uppmuntrade mig att säga att "Ja, hon är mycket tjockare än du." och "Ja, hon är en slampa ingen vill nog ha henne.". Och fyfaan vad jag mår dåligt över detta. För om jag inte skulle ha spenderat så mycket tid med att jämföra mig med andra och hata på andra för att må bättre för stunden, skulle jag ha sparat mig själv massa tid. och lidande. Men influenserna till kvinnohatet var inte bara kompisar, utan också såklart media. I skvallertidningarna läste man om catfights och kvinnor som stal varandras män för att hämnas, och om vem som hatade vem.

På lågstadiediskon satt alla i sina "gäng" och viskade om hur någon flicka från en annan skola var en hora och rejält ful, nästan grotesk. Istället för att gå ut och träffa vänner, valde man att tala skit om människor man aldrig talat med. Jag vet inte hur det har gått så fel någonstans i den sociala utvecklingen att 11-åringar kallar andra 11-åringar för sexarbetare och rent av dåliga människor.
 
Det viktigaste från att man var 9 år var ju att pojkarna tyckte om en. Man skulle inte vara för flickig, och inte vara för pojkig. En balansgång för att så många pojkar som helst skulle vilja var tillsammans med en. Inte för att man var kär i dem, men som bevis på att man duger. För det räckte inte med att ha kompisar som sa att man var fin, och allra minst räckte det med att tycka att man själv var fin. Det viktigaste i världen var att pojkar, män, tyckte man var fin. Helst äldre pojkar. var man snygg.
 
Om jag inte hade hatat flickor så mycket hade jag nog hatat mig själv mycket mindre. Det är så otroligt sorgligt att jag som 12-åring funderade på bantningskurer och bröstförstoringar. Och det gjorde ju inte saken mycket bättre att jag var attraherad till flickor också. Det blir som själhat galore när alla känslor man inte får känna blandas med självhat och hat mot andra.

Det är inte lätt att bryta sig ur giftiga mönster. Det kommer ta en stund, det gjorde det för mig. Men fan vad jag är tacksam att jag introducerades för feminismen i relativt tidig ålder och att den hjälpte mig förstå. Jag skulle inte vara den jag är idag om det inte vore för det.

Idag älskar jag flickor. Flickor, tjejer, kvinnor, brudar, är det bästa som finns. Vi är snygga, coola, smarta, starka, och sexiga på våra egna vis. Jag har lärt mig att den viktigaste åsikten i världen när det gäller mig själv är min egen. Jag får älska mig själv. Jag får vara nöjd med min, vikt och mina finnar. Det spelar ingen roll om en tjej är sminkad eller osminkad. Har på sig en arbetshalare eller en kortklänning. Är liten eller stor. Det enda som spelar roll är hur man mår i sig själv om beter sig mot andra. 

Det finns redan en hel värld där ute som inte vill att flickor ska vara det de vill. Det är redan tillräckligt svårt. Så om du älskar dig själv, dina systrar, din mamma, och dina vänner, tillåt dig själv att sluta hata flickor.

En lite sämre dag

Idag har inte varit min dag hörni. 
En såndär dag då det känns som att allt är lite i obekväm sidovind. En såndär dag då man stiger i glas, vädret suger, man försenar sig, är totalt och fullständigt lättirriterad, och känner att allt är lite hopplöst. 

Jag har ingen orsak att vara såhär idag. Har haft en bra skoldag, har ätit god mat, har hängt med kompisar. Men antagligen beror det på att jag inte har återställts från mina drömmars koncert i tisdags, eller vant mig vid att vara i skolan igen efter 5,5 vecka. Och så känner jag mig lite småful. Ytlig som man är. 

Nä, idag tänker jag bara ligga på soffan och kolla på Youtube videos, sjunga sorgsna låtar, kanske testa lite Halloweensmink, och vara miserabel. Det får man faktiskt ibland. 
Bild från en mycket bättre dag. För inspiration liksom.

(PS. Det här inlägget är en liten hint på att jag tänker börja blogga som vanligt igen. Hint hint)
 

Mina skönhetstricks

Glaad fredag till er alla!

Jag är på riktigt bra fredagshumör. Har tagit en lång och mysig sminksession och tittat (lyssnat) på storytimes på Youtube, det perfekta fredagsförmiddagsnöjet. 
 
Dagar då man bara får ta det lugnt och faktiskt bry sig om sitt smink är dagarna då jag njuter mest tror jag. Jag blir så absent minded då jag sminkar mig, som min stackars katt just fick ta del av, haha.

Idag får ni ta del av ännu ett mobilbilds inlägg, eftersom att mitt SD-kort har seriöst gått i bitar. Jag fattar inte vad jag har gjort! Det måste bara vara min massiva styrka som mosade sönder kortet. Helt enkelt.
Jag vände mig om för att ta borsten, och märkte att jag hade råkat använda stackars Gösta som ett sminkbord. Förlåt Mösten.

Min skönhetsrutin är inte speciellt konstig i de flesta aspekterna. Men det finns några saker jag gör som kanske skiljer sig från mängden lite.
1. Majsstärkelse som puder.

Varje gång jag har lagt foundation åker min lilla burk med majsstärkelse fram. Jag tycker att det är så faktastiskt tråkigt att köpa puder, så jag researchade lite vad puder innehåller, och det är till största del stärkelse. 

Majsstärkelse funkar lika bra som vilken 10-15 euros puder som helst tycker jag. Märker seriöst ingen skillnad. Billigt, bra, Amanda Approved. 

2. Alternativa primers

Något annat som jag väldigt sällan köper är primers. Jag har faktiskt en riktig primer hemma i Jeppis. Men då jag inte har med allt mitt smink hem till Vörå, så saknas en primer.

Någon av er har säkert hört talas om  att Nivea's Aftershave Balm kan användas som primer. Den här funkar också riktigt bra! Hemligheten? Glycerin. Det gör din hud lite klibbig så att din foundation fastnar som den ska. Och så doftar den gott och fräscht, jag klagar inte alls.
 
Nu borde jag fortsätta packa grejer inför Nylandsvisiten. På lördag sitter jag och Moa på Onnibussen hela dagen för att ta oss till Borgå, och sen på tisdag smäller det (det = mitt hjärta), äntligen ska jag få se Twenty One Pilots. Äntligen.