Sockret, största synden.

Nu har jag tänkt på en grej igen. 
PS. Om ni inte gillar svordomar rekommenderar jag inte det här inlägget, svär...lite. Är lite...upprörd.

Jag blir så ledsen då jag gång på gång läser artiklar i olika tidningar om socker. Snälla för i helvete ta ett jävla chillpill alla sockerhatare.
 
Mammor som skriver att de föräldrar som ger socker åt sina barn hatar sina egna avkommor, självutnämnda dietister utan någon utbildning inom ämnet som skriver att sockret är en drog, snälla bara ta ett steg tillbaka och se vad ni skriver egentligen. 
Nej, om jag skulle ha egna barn skulle jag väl inte ge dem sockerbomber varje dag, men på lördag är det för fan godisdag. Inte "dadlar och vattenmelon dag". Så om mina framtida kids vill ha lite vitt socker, så får de väl det. Vad ger det för bild åt barnen att säga att alla de som äter socker är lite sämre, mycket ohälsosammare och liiite mindre begåvade än de som undviker den vita, korniga, helvetessubstansen.
 
Jag undrar om de som skriver dessa sockerartiklar har en aning om vilka tankar de väcker hos dem som har ätstörningar. Som en person som en gång i veckan går till en ätstörningsklinik och relativt ofta träffar en UTBILDAD näringsterapeut, med RIKTIGA FAKTAN, kan jag berätta att det kan trigga igång en jävla shitstorm om jag läser något en sån hälsohetsartikel vid fel tillfälle, trots att den RIKTIGA näringsterapeuten berättat tusen tusen gånger att makaroner inte kommer att ge mig cancer. "Men det är väl bara att inte läsa det då?" Jamen då man varken kan vara inloggad på Instagram eller Facebook utan att stöta på dessa dietstroppar blir det lite mer problematiskt än att bara undvika att googla på "SKA MAN ÄTA SOCKER ELLER VADÅRÅ"

Sen så kanske ni tänker "Men Amanda, du är ju vegan? Det är en massa saker du inte äter!". Vilket är sant, det finns väldigt många saker jag inte stoppar i kroppen. Men då måste ni komma ihåg att jag är inte vegan p.g.a hälsoorsaker. Visst är det en bra grej att jag mår superbra av att äta veganskt, men det betyder inte att jag äter "hälsosamt". Jag älskar godis, jag älskar bullar, jag älskar kladdkaka, allt med massa vitt socker i, och inte bara vitt, farinsocker också! Och det är jag jävligt okej med. Sålänge man inte kompromissar på protein, kolhydrater, eller fetter, så tycker jag inte att det räknas som en diet-diet. Veganismen för mig är ett val av livsstil, inte en ursäkt för att kunna äta nyttigt och skryta om mina abs eller hur smal man blir på en vegandiet. 

Det här handlar inte bara om anti-sockerrörelsen, utom hälsohetsen överlag. Man får inte äta chips, man får inte äta godis, och är det inte lite för mycket vitt mjöl i det där brödet? Det är fan inte roligt att växa upp. Vill vara kvar i den åldern där brödet var det man skulle äta upp innan man åt det påriktigt roliga.
Förlåt men, FUCKING MAKARON-KNARKA. FRIDA BOISEN YOU ARE TRIPPING BALLS. Jag måste ju vara helt jävla fucking HJÄRNDÖD så mycket pasta som jag ätit i mitt liv. Alltså jag blir så provocerad så det är helt sjukt. Det är alltså inte bara vitt socker, men det är MAKARONER. Lämna makaronerna ifred, de förtjänar fan inte det här. 
 
Vet egentligen inte vad jag vill säga med detta inlägg. Måtta med allt såklart. Ät vad fan ni vill liksom, men man behöver ju inte vara ett vandrande anus och få andra att må dåligt över att de tydligen kommer få cancer inom 3 år för att de åt FUCKING MAKARONER (och inte har en lika stor pinne i röven som du själv har.).

Förlåt i efterskott!
//Amanda, godisdjävulen deluxe.

Kommentera här: