Amanda Sandvik

Att bli uppäten inifrån
Innan jag börjar med det inte lika viktiga stressinlägget, så vill jag bara säga tack! Tacktacktack och tack igen, det var så svårt att publicera min senaste inlägg, att ingen var elak och all fin feedback jag fick gjorde det så värt att slänga ut såna där personliga saker. TACK!

Jag har tagit på mig för mycket saker nu igen. Det är mindre än en månad tills jag ska på inträdesprov till Stockholm, har examensprojekt som måste bli klart, och sedan tre frivilliga projekt på sidan av. Det känns som att jag äts upp från insidan, om jag ska vara helt ärlig. Jag har kommit till stadiet av stress där jag bara stänger ner allt och blir en apatisk boll av sömnighet och småätande. 

Jag vet ju att jag kommer klara mig levande ur denna fas också. Ibland gör jag bara såhär mot mig själv, trappar upp tvången tills det inte finns så mycket mer att göra än att stressa igenom allt. Tror att många studeranden kan relatera, speciellt i tider som dessa också. Studenten, inträdes, liivet. Det känns lite som ett elakt skämt att det är planerat att allting ska ske på samma gång, lite. Skolelever stresssar redan alldeles för mycket, hur dåligt ska vi behöva må innan vi förtjänar en paus, lite balans? Kan bli så otroligt provocerad av detta. Något som också provocerar mig är de som tror att bara för att jag går på yrkes istället för gymnasiet skulle ha en stressfri vår, för så är inte fallet som ni kanske märkt av detta inlägg. Så går jag ju inte bara yrkes heller, kombiexamen ska väl också bli av!

Borde typ börja med bullet journals eller något sånt kanske? Något där jag skulle få samla allt jag måste göra å på ett kul sätt. Blir lite ledsen av min kala, svartvita kalender. Så snälla om ni har, släng era bästa organiserings- och tidsplaneringstips i kommentarerna, uppskattas verkligen!
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress