Det är höst i Vasa

Kan helt ärligt medge att jag har haft dendär rubriken i huvudet ända sedan jag fotade bilderna. Om ni inte tänker den med Karl från Bardas röst är det inte så kul. Men om ni gör det...är det kanske inte heller så kul nu när jag tänker på det. Jag borde hålla min skamliga humor i en liten bur i en grotta på Island, men istället så släpper jag ut den för alla att se. Hela borde hållas i en grotta på Island om vi ska vara helt ärliga. 

Iallafall, lång och meningslös inledning, men jag har kommit hem efter ännu en praktikdag. Har flera dagar tänkt på hur fint det är med höst i Vasa. Det finns så mycket fina lövträd! Så idag tog jag med kameran och fotade i det mulna vädret. 
Är så fascinerad av den kantiga byggnaden ovanför träden på den första bilden. Kan inte heller koppla ihop vilket hus det är? Det är väldigt spontana bilder helt utan medveten komposition, så ni får ursäkta mig. 

Men alltså ååh, jag vill ha ett nytt objektiv, ett nytt kamerahus skulle inte heller sitta fel! Just nu suktar jag efter ett 85mm+, cirka 120mm skulle vara gött. Men åtminstone 85mm ska det vara. Om någon vet om något bra Canonvänligt 85mm-120mm objektiv får de gärna tipsa!

PS. Jag har kommit fram till att jag inte tyckte så mycket om Bridget Jones Dagbok iallafall...Snubbarna var ju bara jobbiga och förutsägbara och vem orkar bry sig sådär mycket om snubbar?! Hallå Bridget, wake up liksom.

Solrosfotografering

Hej nu är jag tillbaks, igen! 

Det blev en lite längre paus nu igen, men nu är jag tillbaka med full force, typ. 

I onsdags så var jag hemma hos Èlin och fotade solrosor. Superkul att få gå ut på fotoäventyr, det var ett bra tag sedan det hände!
Ljuset var varmt och riktigt fotovänligt, som det ofta är på hösten. Vi körde först en session då det starka solljuset hade börjat lugna ner sig lite, och sen ännu en då himlen hade börjat rodna.
En riktigt lyckad dag i solrosdjungeln med riktigt bra sällskap!

Ursäkta för bildbomb, men jag kunde inte hindra mig. Sen så tog Èlin sjuukt bra bilder också, hon fångade till och med mig, orchen, på bild, där jag inte ser ut som en orch. 
Èlin är en jätteduktig fotograf och ni måste kolla in hennes stuff!
 
Men nu ska jag återgå till vardagen, ha det så bra tills jag hör av mig igen!

Villaavslutning och raketfunderingar

I lördags så var det alla österbottningars favorit, villaavslutning. Eller veneziand om du är en sån som kallar det så, eller någon kanske firade med en kräftskiva?

För mig blev det i år det traditionsenliga firandet med familj och släkt vid villan. Trots att jag hade mensvärk, skickad direkt från hetaste stället i helvetet, och stormen Rauli, blev det en mysig kväll. Men hej, då det blåser finns det inga myggor! Så det var en het bonus. Mamma, jag, och yngsta lillebrodern tog och till och med ut i skogen på en snabb kantarelljakt, utan vidare framgång. Alla kantareller tycktes vara försvunna, eller så hade de aldrig funnits, men andra fina (men inte så ätbara) svampar hittade jag.
Den silvergrå verkligen sken som solen där i skogen. Skulle gärna ha den som highlighter, den röda skulle jag också gärna ha i sminkväg, men mer som läppstift. Kanske man skulle starta en buisness? Priserna skulle vara dödliga...(eheheheheheheheheheh)

Stormen blåste också bort de gråa molnen som hade hängt tungt över oss tidigare på dan lagom till solnedgången, en riktigt hygglig storm om jag får säga det själv.
Lillebrodern som tidigare har varit för liten för att förstå sig på dethär med smällar och pangpang, kunde nu knappt bärga sig tills det blev tillräckligt mörkt för att skjuta raketer. Rauli ville här också ha uppmärksamhet, och gjorde det väldigt omständigt att tända raketerna. Men skam den som ger sig, nog fick vi alla raketer uppskjutna i år också! Raketfoto är inte riktigt min foaje, men vissa bilder blev faktiskt helt roliga att se på.
Andra blev...inte fullt så smickrande...
Som ni kan se...

Men på tal om rakteter, jag är inte ett så stort raketfan?
Jag blir alltid lite nervös då det är raketdags. Mest för att jag tänker på djuren som måste bli skiträdda, och på alla som spränger av sig ögonen. Och så är jag en liten räddhare med skadade öron som hoppar till av bara farten av höga ljud. I skärgården på nån avlägsen villa går det ju helt bra att skjuta raketer, där finns det inte jäättemånga katter och hundar. Men jag tänker på Larsmo, typ Furuholmen. (#tänkpålarsmo) Där måste ju alla intet ont anande katter tappa svansen av rädsla med mindre. Som tur är det bara rakettider två gånger i året. Mjaja, antagligen är det jag som funderar för mycket, men ändå! Hur tänker ni gällande det här?