Livsuppdatering 2.0

Tro det eller ej men jag har inte glömt lösenordet till min blogg.
Fastän man skulle kunna tro det. Det har bara hänt så otroligt mycket saker.  Jag har flyttat, jag bor i ett litet kollektiv med Moa och Stella nu, i rummet som en gång var en matsal. Fun fact: jag har inga dörrar! Dörrar är såå 2016, öppen planlösning är det nya heta.
 
Jag har också sett Bruno Mars live, gått ut tvåan, och inom snart så fyller jag 18. Ännu en liten livskris gör sig känd. Jag ska få körkort, hoppas jag? Tänk om jag inte får körkort? Tänk om jag kör på någon på uppkörningen? Ni fattar. På ett annat, lite roligare plan så kan jag berätta att jag har bokat födelsedagsresan till Stockholm, en födisresa på två veckor alltså. Eller egentligen vet jag inte hur länge vi stannar... Inte är man lejon för ingen orsak alls! 

En annan sak man inte skulle kunna tro är att jag har saknat att blogga. Har försökt både en och två gånger, utkastmappen är full av halvbra, halvfärdiga inlägg. Men det har inte funnits ork eller känslor att lägga ner. Det har bara blivit stopp mitt i skrivandet. Så att jag nu sitter här och skriver påriktigt är ett gott tecken. 

Tänker avsluta med en visdom. Detta är alltså vad jag lärt mig under bloggpausen ... tro aldrig du är så trött du bara kan bli...för du kan alltid bli tröttare. Som du har inte sovit en blund på tre veckor trött, fast  i själen. Själen bara "aaaaaa du lägger mig i en köttkvarn slutaaaaa" och man bara står där och pressar ner själjäveln längre ner i kvarnen med en kvast, och skrattar maniskt. Bra liknelse där! Tack, jag jobbade hårt för att få ner den! Tror detta är min queue för att avsluta detta inlägg! 
         
 
 


Skrubbade solisar.

Hello bloggen my old friend, I've come to talk to you again.

Jag mår inte superbra just nu, därav tystnaden. Men med våren kommer min inspiration tilbaka. 

Vi har roliga projekt på gång i skolan och även om det känns som att jag ska dö när jag stiger upp klockan 08:00, så är det oftast helt okej att vara i skolan, även om det är svårt att orka ibland. Nu vill jag ju sen inte att ni ska tycka synd om mig för att jag är trött och sjuk, det är inget nytt, om det är någon tröst. Jag har blivit bättre på att hantera när tröttheten kryper in och jag förvandlas till en urvriden disktrasa som tar tre tupplurer om dagen och/eller bara stirrar in i väggen i flera timmar. Herregud så dramatiskt det låter nu när jag skriver ner det.
 
Idag har solen varit framme och det gör så mycket för mitt humör. Jag lyser med solen och jag surar med regnmolnen, så jävla lättpåverkad är jag, som annars står ganska stadigt i mig själv. En av orsakerna till att jag blir glad av solen är att jag är så otroligt snygg i mina solglasögon. Reafynd från Indiska för fem peng förra sommaren! De är skrubbade av att ha legat i min tygväska och slås omkring. Har faktiskt ögonen på två nya modeller jag ska inskaffa när fyrk finns, whenever that will be, så STAY TUNED FOR MORE SOLISAR.
 
Tycker det är så fint med vitt och guld, och att bågarna är så tunna. Något som inte är så fint är mina bryn som suttit på ansiktet hela dagen. Men ni vet, jag tänker inte lägga på mer bryn för att ta några bilder. Jag är för lat. Måste också desperat tvätta håret idag, ska köra min Roots mask från Lush, så otroligt bra för platt och livlöst hår. Vilket är the story of my life.

Jag är inte straight.

Hej, jag heter Amanda, och jag är pansexuell. 

Att vara pansexuell betyder attraktion till alla kön. Jag har vetat att jag inte är straight sedan jag gick på åttan. De första jag berättade det för var min pojkvän och min kusin i en gruppchatt. Jag har aldrig haft något dramatiskt utkommande, det har bara blivit. Det behöver inte ske med så mycket dunder och ståt tycker jag.
Men idag känner jag mig ganska taggad på att prata om min sexualitet, i och med att den samkönade äktenskapslagen trätt i kraft. Det händer oftare än jag vill erkänna att jag inte vågar tala om min sexualitet. Inte när jag är med mina vänner eller så, men typ om någon frågat om jag sett några fina pojkar på senaste tiden så vågar jag nog sällan säga att "Nej, men många snygga flickor!" till exempel.

Något jag finner jobbigt med min sexuella identitet är att det är svårt att tas på allvar. Man är inte tillräckligt queer för LGBTQ+ communityt, och inte tillräckligt hetero för straightvärlden. Därför har jag kommit fram till att jag vill prata mer om queersaker på bloggen. Visa hur ja tänker och känner inför vissa saker, eftersom att jag också har queertankar om queersaker, som spelar precis lika mycket roll som alla andras.
 
"Det är nog bara en fas, man är ju lite experimentell i ungdomen" är en sak som ofta sägs om folk som inte faller in i heteronormen. Första saken jag har att säga är att ens sexualitet behöver inte vara huggen i sten, och det gör den inte ett dugg mindre sann och viktig. Jag kom först ut som bisexuell, men insåg sen att jag känner mig mer bekväm med termen pansexuell. Att ändra termer och känslor är väl en ganska normal grej, eftersom att man konstant ändras som människa. Men att förminska en person som vågar bryta ut från vad samhället förväntar sig är fan fittit. Det är så jävla skit att folk bara antar att alla är hetero, hela tiden, hela livet, alltid.

Jag älskar att älska flickor, och alla andra kön. Det har gjort mig till en snällare, mjukare person. Att acceptera mig själv och att jag inte är straight har inte alltid varit lätt, men det har känts rätt. Rekommenderar det faktiskt åt alla. 

Ha det så trevligt, tills nästa gång vi hörs, hälsar er favvis suddis queeris!