Skrubbade solisar.

Hello bloggen my old friend, I've come to talk to you again.

Jag mår inte superbra just nu, därav tystnaden. Men med våren kommer min inspiration tilbaka. 

Vi har roliga projekt på gång i skolan och även om det känns som att jag ska dö när jag stiger upp klockan 08:00, så är det oftast helt okej att vara i skolan, även om det är svårt att orka ibland. Nu vill jag ju sen inte att ni ska tycka synd om mig för att jag är trött och sjuk, det är inget nytt, om det är någon tröst. Jag har blivit bättre på att hantera när tröttheten kryper in och jag förvandlas till en urvriden disktrasa som tar tre tupplurer om dagen och/eller bara stirrar in i väggen i flera timmar. Herregud så dramatiskt det låter nu när jag skriver ner det.
 
Idag har solen varit framme och det gör så mycket för mitt humör. Jag lyser med solen och jag surar med regnmolnen, så jävla lättpåverkad är jag, som annars står ganska stadigt i mig själv. En av orsakerna till att jag blir glad av solen är att jag är så otroligt snygg i mina solglasögon. Reafynd från Indiska för fem peng förra sommaren! De är skrubbade av att ha legat i min tygväska och slås omkring. Har faktiskt ögonen på två nya modeller jag ska inskaffa när fyrk finns, whenever that will be, så STAY TUNED FOR MORE SOLISAR.
 
Tycker det är så fint med vitt och guld, och att bågarna är så tunna. Något som inte är så fint är mina bryn som suttit på ansiktet hela dagen. Men ni vet, jag tänker inte lägga på mer bryn för att ta några bilder. Jag är för lat. Måste också desperat tvätta håret idag, ska köra min Roots mask från Lush, så otroligt bra för platt och livlöst hår. Vilket är the story of my life.

Jag är inte straight.

Hej, jag heter Amanda, och jag är pansexuell. 

Att vara pansexuell betyder attraktion till alla kön. Jag har vetat att jag inte är straight sedan jag gick på åttan. De första jag berättade det för var min pojkvän och min kusin i en gruppchatt. Jag har aldrig haft något dramatiskt utkommande, det har bara blivit. Det behöver inte ske med så mycket dunder och ståt tycker jag.
Men idag känner jag mig ganska taggad på att prata om min sexualitet, i och med att den samkönade äktenskapslagen trätt i kraft. Det händer oftare än jag vill erkänna att jag inte vågar tala om min sexualitet. Inte när jag är med mina vänner eller så, men typ om någon frågat om jag sett några fina pojkar på senaste tiden så vågar jag nog sällan säga att "Nej, men många snygga flickor!" till exempel.

Något jag finner jobbigt med min sexuella identitet är att det är svårt att tas på allvar. Man är inte tillräckligt queer för LGBTQ+ communityt, och inte tillräckligt hetero för straightvärlden. Därför har jag kommit fram till att jag vill prata mer om queersaker på bloggen. Visa hur ja tänker och känner inför vissa saker, eftersom att jag också har queertankar om queersaker, som spelar precis lika mycket roll som alla andras.
 
"Det är nog bara en fas, man är ju lite experimentell i ungdomen" är en sak som ofta sägs om folk som inte faller in i heteronormen. Första saken jag har att säga är att ens sexualitet behöver inte vara huggen i sten, och det gör den inte ett dugg mindre sann och viktig. Jag kom först ut som bisexuell, men insåg sen att jag känner mig mer bekväm med termen pansexuell. Att ändra termer och känslor är väl en ganska normal grej, eftersom att man konstant ändras som människa. Men att förminska en person som vågar bryta ut från vad samhället förväntar sig är fan fittit. Det är så jävla skit att folk bara antar att alla är hetero, hela tiden, hela livet, alltid.

Jag älskar att älska flickor, och alla andra kön. Det har gjort mig till en snällare, mjukare person. Att acceptera mig själv och att jag inte är straight har inte alltid varit lätt, men det har känts rätt. Rekommenderar det faktiskt åt alla. 

Ha det så trevligt, tills nästa gång vi hörs, hälsar er favvis suddis queeris!

Praktikvecka två.

Hej hallå mina vänner!

Nu har jag praktiserat i en vecka. Jag är lycklig, riktigt lycklig. Att få sitta på bussen, sitta på tunnelbanan, sitta vid teatern, sitta vid ett café, gör mig glad. Saknar ju min familj, mina vänner som inte är här, och mina katter. Men nog fan är jag glad här. 

Min praktikplats är så fin, och bra, och varm, och alla är så snälla. Stockholm är nog livets stad, som Linn sa en en gång. Det är en bra beskrivning. 

Just nu sitter jag på soffan med Stella, och Linn sitter i fotöljen. Vi gömmer oss för dem som sjunger om brysselkål i köket. #JustNästetThings. Jag ska kolla en skräckis, för man behöver adrenalin i vardagen.
        
Från min Instagram: Min sovplats i den sköna vårsolen vi har varit lyckligt lottade nog att få ta del av några dagar förra veckan // Älskar reklamen som finns på Centralen. Det är så fint och rosa, självkärlek är fan viktigt.

De kommande tre dagarna är jag ledig. Ska gå och se Marina Abramovic's performance imorgon och jag tror att jag påriktigt kommer gråta. JAG ÄLSKAR MARINA ABRAMOVIC. Önskar er alla lika myckert lycka imorgon! Mvh. allas er favvo Amanda.
 
Superhemligt behind the scenes info om detta inägg: Skulle ha publicerats för flera timmar sen men jag råkade trycka fel...